Vi bor på en järnåldersboplats
I det vackra kulturlandskapet kring Rickomberga har marken visat sig dölja spår av ett rikt och mångfacetterat förflutet. Under våren 2015, inför byggandet av vårt område Rickomberga Backe, genomförde Upplandsmuseet en arkeologisk undersökning av vårt kvarter. Det som kom i dagen var en fascinerande berättelse om liv och död, arbete och vardag – från bronsålder till vikingatid.
Själva utgrävningen omfattade ett område på cirka 1300 kvadratmeter, där arkeologerna fann mängder av fynd från förhistorisk tid. De fann exempelvis spår efter 25 hus – allt från treskeppiga långhus till mindre hörnstolpshus – samt hägnader, härdar, gropar och till och med en lågtemperaturugn.
En hägnad är en inhägnad yta, som haft till syfte att hålla boskap inne (eller ute), skydda odlingar eller markera gränser. I vårt område hittade man till exempel ett dubbelradigt slanstaket – alltså två rader med stolpar där man troligen lagt slanor (grenar eller störar) emellan. Arkeologerna hittade även två flätverksstaket – där man flätat grenar mellan upprättstående stolpar.
En härd är en eldstad – alltså en plats där man eldat, ofta för matlagning eller uppvärmning. I marken syns härdar som mörkfärgade fläckar med kol, sot, bränd lera eller sten. De kan vara runda eller ovala och ligger ofta i eller nära hus. Härdar är viktiga för arkeologer eftersom de ofta innehåller kolrester som kan dateras med kol-14-metoden, vilket hjälper till att bestämma hur gammal platsen är.
Fynden från utgrävningen visade tydligt att detta varit en plats för både boende och arbete, kanske under flera hundra år. Bebyggelsen kunde delas in i olika tidsperioder, allt från yngre romersk järnålder till sen vikingatid. Man hittade djurben från nötkreatur, får, svin och häst, keramikskärvor och en liten mejsel. Ett kvarnstensfragment hade till och med lagts ner i ett stolphål – kanske som ett husoffer, en symbolisk handling för att skydda det nya hemmet.
Bara ett stenkast från vårt kvarter har flera fornlämningar hittats: ett gravfält med en imponerande hög och ett fyrtiotal runda stensättningar, samt enstaka högar och stensättningar som vittnar om att människor har begravt sina döda här i generationer. I närheten finns också lämningar efter boplatser – stolphål, härdar och gropar – som visar att området varit bebott under lång tid. Ett särskilt spännande fynd är ett romerskt silvermynt, en denar präglad under kejsar Domitianus på 80-talet e.Kr., som hittades i en åker, söder om Rickomberga gård. Sådana mynt är mycket sällsynta i Uppland och antyder kontakter långt bortom Sveriges gränser.
Allt detta pekar på en plats där människor levt sina liv i nära samspel med naturen, där de odlat jorden, byggt sina hus, begravt sina döda – och kanske drömt om fjärran platser, som de hört talas om genom mynt och berättelser.
Nedan kan du läsa Upplandsmuseets hela rapport 2016:13 – En järnåldersboplats i Rickomberga, bebyggelse och kulturlager (författare Robin Lucas).